Innan jag börjar gotta mig i den nya fina recensionen min skiva The Owls Are Not What They Seem har fått så vill jag gärna pålysa lite tråkiga nyheter om den svenska media- och musikbranschen. Eller jag nyheter är det väl inte direkt, i alla fall inte för oss independent-artister som kör vårt eget race med egna skivbolag.
Mitt bolag Makaki Music som jag drivit sedan 2006 är givetvis med i SOM – Svenska Oberoende Musiker. Och idag fick jag den här hemska statistiken från dem i ett mail:
“Under vinterns arbete i SOM kring sammanslagningen EMI/Universal har statistik framkommit som visat på en ännu mer massiv dominans inom media än vi tidigare trott (90-95 % majorreleaser på Europeisk nivå) och då främst på radio.”
Det är tufft som det är för oss DIY-artister. Men att svenska media är så jävla köpta (ursäkta kraftuttrycket) får mig att må smått illa. Jag släpper skiva ungefär med 1,5-2 års mellanrum och TOANWTS är min 5e(!) skiva. Varje gång kämpar jag hårt med inspelning och sedan minst lika hårt med promotion. Men vad hjälper det när man är borträknad direkt för att man inte ligger på ett storbolag?
I November förra året tog jag mitt pick och pack och drog till USA för att turnéra på obestämd tid framåt (vi siktar på 2 år). Idag känner jag att det var det enda rätta, för jag har ju ändå ingen chans att få in mina låtar på rotation på svensk radio – även om 7 Miles Wide från min nya skiva blev framröstad av både jury OCH svenska folket som veckans överlägsna vinnare i p4 radio stockholm för ett tag sedan. Vad svenska folket gillar bryr sig nämligen inte radio och tidningar om. Låter jag bitter? Well kanske lite, men kan ni klandra mig när statistiken är som den är?
Nåväl, på grund av detta blev jag extra glad idag när Uppsala Nya Tidning gav TOANWTS en GRYM recension! Just därför tänker jag ta och publicera hela här och nu!
[quote]SINGER/SONGWRITER.
På sitt femte album låter förra Uppsalabon Sofia Talvik sin akustiska musik bli än mer avskalad men samtidigt också än mer mångbottnad. Den spröda, sårbara sången och de skimrande vackra refrängerna skapar drömska stämningslägen, där en känsla av skymning och ett ödsligt, vidsträckt nattlandskap kommer allt närmare ju mer man lyssnar.
Trots ett synbart vänt anslag målar musiken fram bilder av ett annalkande mörker där oanade faror lurpassar. Kontrasterna mellan det sköra och det hotfulla gör att skivan känns allt annat än förutsägbar och helheten är synnerligen fängslande.[/quote]
Av: Stefan Warnqvist
